jonialba

ibland känner jag mig så jävla glad. Fast du förstör det på en gång. Alla min glädje försvinner i din närhet. Har försökt så många gånger att faktiskt uppföra mig ordentligt när jag är med dig. Men nu vet jag, det går fan inte. Egentligen är det inte mitt fel, visst göra jag det värre..men hade du bara förstått att allt är ditt fel och att jag är trött på att du kör med mig så kanske allt skulle bli mycket lättare. Ditt eviga tjat, dina ord, ditt sätt att behandla mig på osv. Lägg ner nu. För jag vet, att nästa år så är det slut med allt. När jag flyttar tar jag även bort all kontakt med dig. Vare sig du vill eller inte. Nu har jag något att längta efter, och det är väl bra. Tiden läker inte såren, den får oss bara att glömma. Det mesta.